Känn dig som hEmma

"Livet är som att cykla, för att hålla balansen måste man färdas framåt.."

Shit snubbar say to flator;

http://www.youtube.com/watch?v=TnvBR-nZLu0


Shit snubbar say to feminister;

http://www.youtube.com/watch?v=ZBn8SqsmfCU

“Depression is humiliating. It turns intelligent, kind people into zombies who can’t wash a dish or change their socks. It affects the ability to think clearly, to feel anything, to ascribe value to your children, your lifelong passions, your relative good fortune. It scoops out your normal healthy ability to cope with bad days and bad news, and replaces it with an unrecognizable sludge that finds no pleasure, no delight, no point in anything outside of bed. You alienate your friends because you can’t comport yourself socially, you risk your job because you can’t concentrate, you live in moderate squalor because you have no energy to stand up, let alone take out the garbage. You become pathetic and you know it. And you have no capacity to stop the downward plunge. You have no perspective, no emotional reserves, no faith that it will get better. So you feel guilty and ashamed of your inability to deal with life like a regular human, which exacerbates the depression and the isolation. If you’ve never been depressed, thank your lucky stars and back off the folks who take a pill so they can make eye contact with the grocery store cashier. No one on earth would choose the nightmare of depression over an averagely turbulent normal life.
It’s not an incapacity to cope with day to day living in the modern world. It’s an incapacity to function. At all. If you and your loved ones have been spared, every blessing to you. If depression has taken root in you or your loved ones, every blessing to you, too. No one chooses it. No one deserves it. It runs in families, it ruins families. You cannot imagine what it takes to feign normalcy, to show up to work, to make a dentist appointment, to pay bills, to walk your dog, to return library books on time, to keep enough toilet paper on hand, when you are exerting most of your capacity on trying not to kill yourself. Depression is real. Just because you’ve never had it doesn’t make it imaginary. Compassion is also real. And a depressed person may cling desperately to it until they are out of the woods and they may remember your compassion for the rest of their lives as a force greater than their depression. Have a heart. Judge not lest ye be judged.”


Hittade den här texten som beskriver så oerhört klockrent om vad depression är och hur det känns att leva med det. Har nog aldrig känt sådan igenkänning som när jag läste detta..

Jag känner mig helt schizo.. Börjar faktiskt seriöst undra om jag inte har en mildare form utav manodepressivitet. It would make sense!

Pendlar konstant mellan typ "Just nu känner jag att jag lika gärna kan dö"-mode och "Jag vill ha ett jobb NU så att jag kan resa, dejta och leeeeeva livet"-mode. It's exhausting peeps!

Måste ta mig i kragen och fixa någon typ utav samtalshjälp, det känns som det mest naturliga steget mot en mer balanserad vardag, och inte minst ett balanserat sinne! Vet att livet inte är tjolahoppsan jätteskoj hela tiden för någon, men vill liksom ha längre perioder då jag mår bra, eller då jag åtminstone inte mår skit och känner mig jobbig/misslyckad/värdelös..

Jag har dessutom en härlig kombo utav mensvärk, kraftig förkylning och ont i ryggen samt smalbenet.. Detta KAN ha något att göra med mitt växlande humör just nu, just saying..

Vill vara frisk så att jag kan träna, vill vara hundvakt och ta långa promenader längs vattnet, vill ha någon att sova med, vill ha en stabil inkomst, vill våga, vill läsa en massa böcker, vill vara social..

Ska nog börja med att bli frisk först.

Har ont. I halsen. I kroppen. I själen.

Jag är helt enkelt ingen man vill ha i sin närhet just nu...